sariskt

helskotta, jag har varit på semester.
henån heter det, på västkusten såklart och så är det en hel massa mer saker. klippor, hav, rökt nyfångad makrill och sånna grejer. på henån bli jag lite som en annan vissa tider på dygnet. först så vaknar jag ibland rätt tidigt och bara där är det ju konstigt. sen så är jag lugn och säger inte så mycket. lyssnar. tar in. tänker på träd. luktar lite på blommor. ja ni hajar. jag ligger i mysbrallor och ser inte klok ut. läser böcker. det är inte heller likt mig. sen blir jag full och blir mig själv igen. pratar som en jävla kvarn och är svinglad och tänker bara på hur sjukt det är att jag får vara med.

nu är jag hurosmhelst hemma och är grymt lugn i själen. man kan inte annat. min kille är på hårdrockskonserter i tre dar med typ tusen minst, andra sånna hårdrockarkillar. jag är inte orolig. han ringde igår och sa att på förfesterna är det mer brudar än dudes men det gör inget herregud plus att jag tror han försöker överdriva. plus två, så är min farsa där oxå såklart. vem som kommer behöva se efter vem är dock, fortfarande oklart.

idag gör jag annat. packar upp och så. tänker på när jag var liten. det är konstigt det med. jag säger ju att det händer grejer där ute i bohuslän. man kommer liksom inte undan sig själv.