just cause im loosing, doesn't mean im lost
jag ber er om ursäkt och bugar ödmjukt inför det faktum att ni fortfarande är kvar. det är semester det här. eller ska vara. mitt huvud rusar runt och påtar bland känslorna där inne. känner lite på lyckan. sniffar på ovissheten. min rastlöshet tar lugnet i famnen och bär mig hem. framtiden står öppen för allmän insyn nu. kom och kika. det börjar ser fint ut.
jag var på möte med min nya chef Christian och vi gillade varran. så till hösten tänkte jag pyssla lite med finanser och sparformer. det blir växjöjobb nummer två
en snubbe som har en tidinign vill ha mig där i. en gång i månaden, det blir tidning nummer två.
en som är grym på att sjunga vill lära mig. det blir sångpedadog nummer två.
en som har ett skivbolag vill att jag och patrik ska åka till kalmar och visa vad vi kan. kanske blir det blir demo nummer två.
jag känner mig starkare än nånsin. jag kommer klara det här. hur går det för er? hanterar ni livet nu? har ni vecklat in er och ut er och sen satt er gränlse, med var sitt ben på var sin sida om livet? vi har en bit kvar, såklart. men skulle det kärva har coldplay släppt ny skiva. och helvete vilken skiva.
jag vill ge er något. jag vill ge den här stan något. den här veckan, eller en annan vecka får det kanske bli. jag är inte rädd längre. det är dags att vända det bladet nu.
och här blev det här, en ny årskrönika.
andra året av tre, säger man, är det värsta. och jag förstår vad man menar. man står fast fast fast med ett år att ta sig igenom, göra något av. på höger sida står det som varit att smälta och till vänster står det som ska komma att bereda sig på. aldrig tidigare har jag varit så sliten. så oinspirarad. aldrig tidigare har det heller varit så opassande.
allt hände ju.
jag blev sambo, jag blev flickvän, blev mer vän än dotter/brorsdotter/systerdotter/kusin/barnbarn, jag blev lite närmare vuxen, skaffade mig små små smålandska rötter. och främst växte jag nog in i mitt eget skinn. blev varm och bekväm där.
tredje året av tre ska vara det bästa. klart det är så. klart jag kommer älska det. den här försommaren har gett mig mer än någon innan. som en stor fet graduationpresent, i förväg. som en massiv jävla klapp på axeln eller smäll på käften att
här har du, gör något av det nu, sucker.
Kommentarer
Trackback