sariskt

här sitter jag en fredag och känner mig snygg i knut och en gammal/ny tröja.
det är skönt ibland att man är fin för sig själv. borde ni testa.


jag har slutat plugga till tentan nu, fastän den inte är förrän imorgon bitti. inte för att jag egentligen lärt mig allt det jag borde, utan för att jag har kännt länge nu att det kommer gå bra. man behöver inte. det räcker.
är man inte stressad finns det en anledning.

itunes på shuffle och så helt plötsligt sjunger en gammal kille i mina öron. han andas på låt och allt kommer tillbaka. och allt är så annorlunda nu och blir man nånsin riktigt av med det? känner ni det där ibland? inte att man längtar tillbaka och inte egentligen saknad heller, nej mer att man minns så tydligt att det faktiskt känns. kanske är det lukten, kanske är det något annat, ljud. som påminner och så rullar det framför ögonen. lite filmiskt. lite biosalang i huvudet över det som var.

en historia som skulle sluta bra, hette den där låten.
typiskt.