sariskt

det gör lite ont i mig att det ska krävas att ta mod till sig, när man är den modigaste.

jag har blivit sjuk. det är väl sådär. imorgon ska jag diskutera och vara cool och hur det ska gå är ett mysterium. endast glasögonen kan rädda mig nu. inatt hade jag nåt som jag aldrig haft tidigare. feberyra. det är en rätt läbbig fast så här i efterhand rätt så komisk grej. man är inte sig själv. säger saker som nån annan har hittat på.
han som är min kille på provanställning nu, cyklade hit med värktabletter klockan halv sex imorse. hur fint är inte det förresten? sen klappade och klappade han på mig tills jag somnade.

precis innan dess utbyttes följande konversation

jag är det torsdag imorgon?
han nej sara det är onsdag
jag jaha. då är det två minuter tills jag ska begravas.
han va?
jag det har vi gått igenom nu på mötet.
han nu är det febern som pratar tror jag. vad var det för ett möte?
jag ett sovmöte. det var jag, min sambo och nån minister