sariskt

okej jag läser en del va. gillar sånt. bloggar och folk som skriver av sig och sånna som skriver för cash och sånna som skriver för cred och herregud jag vet inte allt vad de skriver för. men jag tycker om dem. de har härliga sätt att bestämma var bokstäverna ska vara. de imponerar mig, absolut. inspirerar.

det finns vissa regler dock. man ska helst vara lite över gränsen och man ska helst vara lite mystisk och folk ska helst säga att alltså den däringa, hon är inte riktigt klok.

regel nummer ett,  blogga aldrig om att blogga.

men jag tänker skita i det nu och göra det ändå.

den här bloggen kan, som ni säger, kanske stundtals passera som en feelgoodblogg. det var aldrig meningen egentligen. men om den får er att lätta lite på de där vackra läpparna då och då så kan jag inget annat än knyta min hand i något snarlikt en segergest. den är jag. med eller utan moms. ibland lite mer ibland lite mindre och jag älskar den. det känns alldeles varmt på insidan av mig när jag inser att den har blivit lite av en dialog. det är er det handlar om nu. lika mycket som jag.  den är ett sätt i raden att hålla i varran.

men det jag förstått är främst att jag ska jävlar i mej hålla mig ifrån att skriva när jag inte känner för det. om det inte föds, föds det helt enkelt inte och den smörja som kommer ur de här tangenterna när jag skriver för att jag borde, är under er värdighet. om ni scrollar ner kan ni enkelt hitta de här. av en händelse sammanfaller de med de dagar jag lämnat dig endast med tanken om vem som hittat min kreativitet och gömt den.

ni håller mig på tårna. ni får mig sortera och leta i skallen efter vad jag är med om och vad jag tycker och hur det ska kunna roa eller underhålla. på nya sätt att utrycka sig. på nya sätt att utveckla och glädja. dagens outfit excluded.

vi får inte så många sånna här chanser.
fortsätt skriv här. skriv gärna till varandra. det är det nya nu.

hitta era glada platser.