sariskt

att vara en flickvän är annorlunda. jag har alltid sagt att det inte ska vara det men visst fan står jag här och lagar stuvade mackaroner och ungsbakade falukorvar och gud vet allt fast jag egentligen mest gillar typ italiensk take away. hemmalagat potatismos är det nu. det är härligt men jag vet inte hur det ska sluta. säg till när jag slutar bli för full  på vardagar eller när jag tycker att det är att var oansvarig att slänga ut alla sina pengar på kläder och champagne de två första veckorna i månaden. första kommentaren om att pulvermos på varmvatten är under min värdighet och jag blir tvungen att göra nåt åt det här nya helyllelivet.


det är söndag och jag känner mig som två. en som är lycklig och varm i själen. en som har en elvisp i bröskorgen. tentaveckan smyger sig på mig och jag kan inte värja mig. vill fly eller slåss eller hoppa av skolan. räkna med en kärleksförklaring till livet igen på lördag. jag antar att ni börjar se mina mönster nu.


imorgon kan ni läsa den första krönikan. den säger mest hej och lite om vad som är min tanke med dem i framtiden. jag tror de kommer vara på internet också, men köp tidningen. gör det. man vill ändå värna om sånna där lokala saker. jag köper alltid min foundation i herrljunga tillexempel. viktigt att hålla kvar de små principerna om att just, ta hand om det som faktiskt behöver dina omtankar.


nu: jag har fått potatisstänk över hela min nya klänning.  
visst  är jag samma.