sariskt

det är inte lätt alla gånger att hålla ihop sig själv.  det är svårt. för alla. för mig iallafall. dig med antaligen. vi vet inte alltid och det är när man blir rädd man tar de mest håliga besluten. när man blir rädd. och det gäller ju såklart för alla andra med. man är knäpp, men egentligen bara rädd.

det går så fint det här livet. det är en enda lång sång. en snyggt komponerad krönika. det är nära och det vill väl. jag älskar i varje liten del, det jag är med om. att jag får vara med. att jag får vara här. och jag.
nånstans där blir jag rädd. kanske känner du det med ibland? att när vi gör våra piruetter, ser oss runt, så finns allt där. plötsligt har vi så mycket att vara rädda om. och i vår bräckliga mänsklighet tar vi fel väg där och blir istället rädda för.

tiden som räcker till. dagarna som lyser mig i ögonen. benen som orkar längre nu. armarna runt mig som viskar välkommen hem. farmorshänder och kusinkramar och den sista chokladlikören i flaskan kvar till mig. två generationer kvinnohjärtan på melodifestival. sångerna som skrivs för mig. vibrationerna från en jeansficka. två barn i en bastu som hör sig själva säga

i år fyller vi tjugoett.