sariskt

fredagar får jag dåligt samvete. det är fan så dumt men det slår aldrig fel.
det är en svag punkt, det är det.

idag har jag dock haft det bra. jag har spankulerat på stan och velat massvis med saker men fått gjort det jag ska. när man ser tillbaka kan man vara nöjd. kände mig lite som en kvinna, som en stor tjej nu. håret satt föresten som det skulle. tiden var min och maten var från nåt annat land.  jag gillar reaktionen och att folk  fortfarande höjer ögonbrynen och frågar en extra gång, "att ta med?" ne jag äter här. "ehm..är du själv?" 

jag älskar att vara ensam. helst ensam bland många. sakta men säkert känner jag hur växjö krymper sina väggar allt närmre inpå mig nu. gradvis börjar hon lära sig mina rutter, kartlägga mina steg. den väsentliga frågan är när pulsen verkligen slutar gå ner, efter att den gått upp. eller om den nånsin kommer göra det.


studion idag!
ny studio igen. en liten mindre lite torrare lite ljusare en. det har jag svårt för. det är nånting som kramar ihop i mig när jag ska sjunga i för ljusa rum och idag kära vänner var jag inte speciellt duktig. men det kommer och han är så bra patrik som vet det och litar på det.

"vi sliter inte i de där stämbanden när de inte vill. vi älskar de där stämbanden, vi vårdar dem istället, seså, hem med dig."