sariskt

jag gillar själva det hela med dagarna nu. det de egentligen vill är fint. genomförandet kan sen bli sådär. det är som politik, slår det mig nu. från början vill alla inget annat än att det ska bli gött. vi skiljer oss först i våra övertygelser om hur.


jag funderar vidare den här natten. ensam. och glad.
men så slår det i otakt ibland här i mig.
det är svårt att vara tjugoettår snart och alltid vara där. med i, med om. vara här hos sig själv. och där, i framkant. vara nischad och bred. vara skarp men mjuk.

jag antar att vi försöker vårt bästa. och jag vet att det går bra. jag har mina regler, ni börjar lära er dem nu. mina mantran om att det är jag som bestämmer. att man väljer. att man håller. räcker. och att det inte finns några alternativ till att lägga sin varmaste hand mot just, sin egen kind.

trots det så faller vi igenom, och ibland på det mest obegripliga grunder. nån tjej säger åt mig att jag är duktig på vad det nu var. att hon är imponerad. hon säger att hon tycker det är så härligt när folk inte lägger så stor vikt vid att bli framgångsrik. själv plågar det henne hela tiden säger hon. prestationen. hon talar i ska-form. jag i skulle-vilja.

jag går hem, lägger mig och funderar över konsekvensen av det.

han viskar lugn i mina öron, eftersom han fattar vad det är jag försöker säga, egentligen.
precis när jag somnar viskar han tyst tyst så att det ska följa med mig in i drömmen

det är ingen tävling