det är jul
på riktigt nu.
solen skiner från en blå himmel över växjö, äntligen, och vi skriver listor över allt som ska fixas den här söndagen. imorgon åker vi till skåne för den delen av min nya familj och på julafton återvänder vi till alla de varmaste av västgötska famnar.
ni når mig på det gamla hederliga sättet där. jag ser er gärna. rör er gärna.
jag hade en spelning för ett tag sen, som även spelades in och som gavs tils mig nu som min första riktiga liveskiva. prov på den får ni i julklapp här.
tills vi ses vänner,
god jul.
drive
free falling
two souls
this sad bouquet
lördag 15.15, dan för dan före dan före dan före dan.
och jag sitter på biblioteket och skriver. läser. skriver. läser lite till. bläddrar. virrar bort mig, skriver.
utanför regnar det, lite nonchalant. fyra fem plus. kalla händer på mot cyklenstyren och klirrande systemkassar far förbi.
på nyheterna summerar dem december och säger återigen att i den stora tävllingen om soltimmar är växjö sämst. igen.
7 minuter.
på en månad, det vill säga.
7 minuter.
läs
jul i timmerstugan
den här julen kommer bli konstig. annorlunda. härlig, det är klart.
vi är nämligen fullt hus. hela tjocka släkten. varenda unge kusin, förälder, morfar och respektive vi nånsin kunnat räkna som vår, är med. det är liksom dömysig stämning redan där.
en annan grej är dock att vi på grund av flytten som först blev av och sen hastigt stötte på patrull the size av en hel finanskris, har gjort att vi på Roshill i år har varken internet eller tvkanaler.
alltså på riktigt. no television. no ordenador (som är mitt favoritord på spanska)
vi kommer bli tvugna att umgås. oldfashion style.
HUR SKA DET GÅ?
de försvunna julklapparna
min kille har varit på stan och handlat julklappar till mig och kommer hem med en enda påse från mediamarkt.
jag tittar lite frågande på påsen, han läser mina tankar och säger snabbt:
"alltså det här är inte till dig, dina paket ligger hemma hos martin. du tror väl inte jag är så dum att jag lämnar dem ensamma med dig här hela dagarna?"
som baken
jag har en tendens att bli sugen på saker som ni inte alltid verkar vara helt med på. ofta blir nu sugna på godis eller så, chips kanske. och för all del, det är rätt läcka bitar. jag däremot blir ofta helt vansinnigt sugen på protein. fint fint protein.
alltså, kött. räkor. makrill. och ja min värsta, lufttorkad skinka.
så idag har jag varit på ica för att köpa bara det allra finaste till mig själv. för att jag varit duktig och nästan styrt upp allt med min uppsats tillslut. när jag festar till det köper jag då:
cola zero
påse blandgodis: geisha och mörka pollykulor
lyxiga crabsticks
och så äter jag allt i en salig blandning.
gott + gott + gott = GOTT!
här får du
eftersom jag är sjuk och har massor att göra är min kille mycket kreativ i sina vänligheter mot mig. han vill muntra upp stämningen, vilket ju är en av hans paradgrenar. se bara här vad han gjorde till mig nyss, i choklad.
en piggapådig-kolaböna med motorcykelhjälm.
ni blandar ihop det
alltså, hörrni. jag menar inte att vi inte ska köpa saker till varandra. det ska vi göra. och mer! ni har helt rätt i att det är roligt att köpa till andra.
men det här med speciella inkassodagar? är det verkligen så vettigt? de gånger jag blivit riktigt glad för presenter har så sällan varit dagarna jag låg sömnlös natten innan och fnulade på vad jag skulle få. tvärtom.
jag blev tillexempel väldigt glad för spelet jag fick av malin en dag i november, för lyxiga plånboken jag fick av anna en dag i september, för lilla guldspegeln jag fick av tobias när det nu var. eller farsans spontana bidrag till typ badhuset när jag var pank en annan gång och ville simma. eller farbors middagsbjudningar. eller mammas vinare. eller ja, ni hajar.
det luriga är bara att vi i bred trupp inte längre vet vad vi ska önska oss. äsch, tänk ut nåt säger vi. vad jag önskar mig är att ni i framtiden lägger era presentpengar på en tågbiljett och kommer hit. farmor gjorde det en gång och gav mig sextio ägg i present. som jag älskade den påhittigheten.
och faktiskt så skippade jag merparten av mina födelsedagspresenter redan förra året. fick en betald parkeringsbot.
och kunde nog inte ha önskat mig nåt bättre.
downshifting, eller hur var det pappa?
det är en konstig tid, det här. jag vet att det snart är jul, jag har hört er. jag har sett er. själv är de enda julkänslorna jag känner den med tiden och den med pengarna. bristerna. jag kan fan inte låta bli att skämmas.
nästa år skippar vi det här, kan vi inte? skippa julklapparna, åtminstone till mig. iår kan vi väl smygstarta. vill vi köpa presenter värmer de mer i mars. eller gud bevare mig, oktober. jag vill inte ha födelsedagspresenter heller. ge mig gärna mat. mat gillar jag. eller vin. för att inte tala om kombinationen.
saker har jag nog av.
och när pappa shippade in pengar till mina stövlar slog det mig, det jag vetat sedan länge. att det finns smarate sätt att investera i andra än att låta våra surt förvärvade slås in i fint papper och känslan av att den som gav ändå var tvungen.
jag tänkte starta en trend här nu. häng gärna på. "tack men nej tack, 2009"
vi får se hur det går.
så var det sagt.
kärlek, igen
ett tag sen nu, vi pratade om det ja.
men i helgen var det ett år sen vi första gången berättade att vi gillade varran. vi skrev det på var sin pepparkaka och vi har fortfarande kvar dem. lagom cheesy och väldigt mycket rå famlande utlämning. ett år. det känns konstigt. oväntat. jag trodde inte det om mig. inte ni heller antar jag.
man tar sig en bit på ett år, och jag förstår kanske fortfarande inte vad jag gjorde för att hamna här. hur det fick gå så enkelt. och hur jag till en början trodde att det var vårt problem. hörde min vän säga häromdan att det är liksom inte läge för henne att känna sig nöjd med någon. jag tänkte efter och sa sen. ingenting.
bara det varma i att det inte var min egen röst.
hallå där lilla skobutiken i storken i alingsås!
skämmes tamejfan!
När jag skulle på möte i Tingsryd i fredags såg mina sex veckor gamla skor ut såhär:
alltså båda två, och det är sant.
om jag tidigare tyckte att de funkade sådär halvbra i snö, hade jag bevisligen inte tänkt på hur de skulle funka i slask. och eftersom jag skulle på möte i tingsryd i fredags hann jag inte köpa nya på morgonen innan. fick nu gå i typ sex timmar med stövlarna fyllda med slushpuppie.
väl i växjö hade läpparna börjat blåna. jag tog då mina isfötter, gick in på närmsta butik och köpte de varmaste jag hittade. 99 kr. det kan man inte tro. dövarma.
tyvärr visade det sig vara försent. jag är nu high on rosenrot och ginseng och alvedon och frukt och allt det andra man måste trycka i sig när man har ett schema från helvetet, och bihålorna fyllda med gud vet vad.
tack hursomhelst, till farsan som köpte dem.
guld.
min pappa rycker in!
wow.
Det här var mycket oväntat och mycket glädjande. jag borde kanske testa med fler saker, för att se om det liksom bara händer sådär att man får dem. jag slänger in lite förslag här nu, bara ifallatt.
dator (liten)
svart skinnecessär på face
hawaii med kebabsås
lilla elefant-flasköppnaren från george jensen
lyxiga handdukar till badrummet
jag bugar mitt tacksammaste för de nya stövlarna och ger honom självklart i gengäld, något som han tycker om.
här, en inflameskonsert.
Det här var mycket oväntat och mycket glädjande. jag borde kanske testa med fler saker, för att se om det liksom bara händer sådär att man får dem. jag slänger in lite förslag här nu, bara ifallatt.
dator (liten)
svart skinnecessär på face
hawaii med kebabsås
lilla elefant-flasköppnaren från george jensen
lyxiga handdukar till badrummet
jag bugar mitt tacksammaste för de nya stövlarna och ger honom självklart i gengäld, något som han tycker om.
här, en inflameskonsert.
jag ska inte säga
att jag håller på att bli sjuk. det vore en lögn och en överdrift, eftersom alla vet vid det här laget att jag i princip aldirg blir det. sjuk alltså. sist var väl ett drygt år sen, då när jag hade mina roliga feberyror.
jag har dock ett problem. ett problem med finanserna. det är det gamla vanliga, men nu är det som så att mina stövlar som är mina enda vinterskor har gått sönder. och med sönder menar jag decimeterstora hål undertill på båda fötterna vid sulan rätt in till foten. det funkade så länge den satans snön lyste med sin frånvaro men nu är läget ett helt annat. jag får tömma ut snön ur skon när jag kommer in på bibblioteket. sen tar det ungefär tio timmar tills fötterna torkar och slutar vara blå av kyla och ungefär då ska jag hem och ut i snön igen.
jag är ju inte dummare än att jag fattar att om fötterna är kalla och våta majoriteten av dygnets timmar så blir man till slut sjuk. jag blev tvungen att gå på näsdropparna igår. inte bra. inte bra alls.
hur gör man?
jag glor
har just varit på möte med handledar-lena och hon har gett mig lite smäll på fingrarna och lite beröm. uträknat såklart. jag har sktimycket att göra. alltså verkligen hur mycket som helst att göra och jag vet till på köpet hur jag ska göra det. och vad gör jag?
glor.
kommer det här att fortsätta in i vuxen ålder?
MEN VAD KUL, HEJ!
vissa dagar intalar jag mig att jag kan skippa att fixa mig innan avfärd till biblioteket. att kvarten det tar att gå från katastrof till helt hyffsad tjej är bättre investerad i sängen. tillexempel idag.
det här gör jag alltså väldigt sällan. men ibland kommer jag fram till att sannolikheten att jag skulle springa på någon just idag, som jag inte vill ska se mig som den sanna slöfock jag är, känns mycket liten.
jag borde veta bättre.
idag:
TVÅ utflyttade gamla flammor.
och inled oss icke i frestelse
bredmiv mig här på biblioteket finns en lapp uppsatt vid kopiatorn.
KOPIERA MED MÅTTA
jag undrar verkligen om de tjänar på att sätta upp den.
den har åtminstone motsatt effekt på mig, den här lappen. den ger mig samma känslor ni vet som typ sprinklar på brandvarnare gör. sånna som man ju vet att man inte ska dra i, fast men vet samtidigt att det går. ja jag blir mycket sugen här nu på att oprovocerat börja kopiera, helt omåttligt.
jag ringer producenten
som inte alls är nöjd med mitt nya upptagna schema. två nya låtar som legat för länge nu och musikern i mig är såklart nowhere to be found. jag föreslår ändå tisdag men får till svar att då har han minsann andra planer. som om det vore världens mest naturliga berättar han att han ska till skåne och spela in mikael wiehe, som ska sjunga på hans nya hiphop-projekt.
mycket underligt tycker jag. liksom så otippat med producenten och mikael och hiphopen. men ja, håll utkik.
jag har nya tights!
och då mår jag alltid som bäst. eftersom jag går i dem jämt är det en viss omsättning på dem, en förburkningsvara. det finns liksom ingen annan benbeklädnad som slår tights när det kommer till bekvämlighet. det är som mysbrallor. som att gå på stan i långkallingar.
trendigt slutade det i och för sig vara för ett par år sen, vilket ju blir helt bortprioriterat när de är så skönt. och av just den anlendingen brukar jag kika efter brudar med tights. tjejer som alltså, väljer skönt. och så ser jag dem ibland och tänker
fin tjej, fin.
angående han som sover
så gör han det fortfarande, alldeles här bredvid mig. spontan kille, må jag säga.
biblioteket
är allt en underlig plats. här händer allt och inget. alldeles för dyra mackor äts och alldeles lika för dyrt te dricks. det bläddras och överstyrks och det diskuteras med små bokstäver. här sitter fullt med hjärnor dag ut och dag in på tillväxt. sen lär de sig något och så försvinner de till iväg andra bibliotek i andra städer och lär sig ännu mer om vad andra människor tyckt och tänkt om världen. det är lurigt och jag vet inte riktigt hur jag ska se på det, men jag älskar bibliotek. så många livsverk på samma plats och så många huvuden att fylla dem med.
nu hände det lilla roliga att killen vid datorn framför mig tröttnade helt och gick och la sig. han tog sin jacka la sig ner på soffan här bredvid i något liknande en fosterställning och somnade.
ingen reagerar. alla har fullt upp med att lära sig.
det är ett härligt liv.
på skånska skulle man säga att hon är kär
när man på svenska då menar att jag, är det.
jag och den här firar att hon är hela fyra veckor in i det här äventyret nu, med lite kräk och en tupplur. hon är två bröd hög, passar perfekt på en underarm och hon har inte en aning. vilken grej.
nära ögat
jag var på konferens idag, och det var en historia för sig. mycket chefsmaterial där kan man säga. folk som vart med ett tag.
jag gjorde mig fint där tyckte jag ändå. såg cool ut, nickade allvarligt och tog bara av mig glasögonen när jag verkligen behövde se någon viktig powerpoint eller sådär.
men sen höll det på att gå riktigt åt pipsvängen, alltså helt otroligt så dumt det kunde blivit och det ska jag berätta om nu.
bord var nämnligen bokat åt höjdarna och mig på lunchresturang som naturligtvis skulle beskostas av var och en. länsstyrelsen bjuckar liksom inte på sånt och det tycker jag är svincoolt. jag behövde dock fixa några ärenden på stan och valde av effektivitetsskäl att göra det på den så kallade lunchen, som förövrigt var 11.20
väl i butiken inser jag att visakortet ligger fint i den andra väskan, hemma på hallgolvet.
nån sekund svartnar det för ögonen, när jag inser hur svindlande nära katastrofen jag var bara minuter tidigare.
det hade varit något att kommit på det, med magen full av plankstek och nån från utrikesdepartementet till bordsherre.
pjuh..
KONFERENS!
hörrni jag är lite nervös. verkligen nervös är jag för jag ska på konferens imorgon. konferangs! det är för vuxna människor har jag alltid tänkt och det är precis vad det är också. eller konferens kanske det inte är men det är iallafall en tillställning på länsstyrelsen där alla som "är nåt" ska på. alltså alla chefer och alla ansvariga för integration och så. plus lite folk från Stockholm och lite från regeringen och migrationsverketscheferna och så har Gisela slängt in mig där. bambi på hal is.
jag har fått ett schema över vad vi ska prata om och syssla med och 08.30 står det "fika"
fika? sådags?
Nu ska jag sova. imorgon ska jag.. smälta in!
tandläkardilemmat
min kille har tandvärk, det är en visdomstand som inte vill väl. dock har han ingen tandläkare att dra ut den med.
jag har ju som ni vet, motsatt förhållande med min tandläkare fredrik nygren. han vill till varje pris dra ut mina, fast de inte stör mig. hursomhelst.
när vi diskuterade den ömmande visdomstanden och jag föreslog en tripp till tandis häromdan, då kom det fram att snubben inte vart där på nio år. NIO ÅR!! sa jag, är du helt jävla tokig?!
vi diskuterade det här ett tag och jag använde ord som oansvarig och snål, han slängde sig i sin tur med uttryck i stil med förbyggande arbete, goda gener och extremt god munhygien.
så där höll vi på ett tag och så slutade det självklart med att min kille gav med sig och beställde den, i hans mening, helt onödiga hälsokontrollen av de övriga tänderna när han ändå var där. efter tio minuter kom han hem och hade betalt sju hundra pix för att återigen få konstaterat att gaddarna frodades där i truten och att han kunde gå hem igen.
jag antar att det dras på min julklappskvot.
att leva med sara
ni vet att jag käkade lite tortillas igår, det gjorde jag. dock vet jag väldigt väl att jag inte tog den sista, utan sparade till idag. jag vet att jag la tillbaka den i kylen, vek kanten och la makrillburken på för att hindra luften att smita in. idag skulle jag göra härlig vegetarisk röra och gurra in den i min sista sparade tortilla. nåväl. idag när jag öppnade kylen var tortillan borta. tobbe har inte ätit den. jag har inte ätit den. men det lilla platta brödet och dess förpackning lyser med sin frånvaro.
efter ett tag började vi bli lätt besatta över att gå till botten med detta besynnerliga försvinnande, så vi rev upp alla sopor, ut alla skafferier, vände upp och ned på varenda låda och skåp i lägenheten och hittade sannerligen både det ena och det andra men inte en tortilla eller dess förpackning.
tobias ifrågasätter om det här hade hänt om jag varit någon annan. jag tror på stöld.
VAR ÄR DEN?
så kom han hem
och såg att jag var ledsen, så laddade han raskt hem 71 låtar med ted gärdestad och så kändes allt lite bättre.
nu ska jag sova, mina vänner. för första gången på det här året som kär, före tolv.
Godnatt.
mitt i allt
blev jag ledsen.
jag var uppe tididgt, var ute på stan och såg fin ut. kände mig fin. var på möte med en chef som även hon var väldigt fin. verkligen fin var hon och så gjorde hon väldigt bra saker med sitt liv. så kom jag hem var superinspirerad och gick på ett till inspirerande möte med en handledare som sa att jag är bäst hittills.
nu sitter jag här och blev ledsen plötsligt. jag vet inte varför, det var ju helt ologiskt men jag blev ändå det och så struntade jag i min träning och käkade istället torillas med nutella.
det var inte bra.
när man är ledsen kan man titta på svt. älskade älskade svt.
men där diskuterar de nu den sexuella revolutionen. det får mig att haja till det där, och det är väl meningen. de frågar om det var det här vi menade. ville vi verkligen ha en massa aborter och könisar och djupa sår i våra unga själar. klart vi inte ville. jag tycker de blandar begreppen och det gör mig lite sur. jag funderar på att skriva om det. avstår, tror jag. vad skulle pappa säga?
jag var uppe tididgt, var ute på stan och såg fin ut. kände mig fin. var på möte med en chef som även hon var väldigt fin. verkligen fin var hon och så gjorde hon väldigt bra saker med sitt liv. så kom jag hem var superinspirerad och gick på ett till inspirerande möte med en handledare som sa att jag är bäst hittills.
nu sitter jag här och blev ledsen plötsligt. jag vet inte varför, det var ju helt ologiskt men jag blev ändå det och så struntade jag i min träning och käkade istället torillas med nutella.
det var inte bra.
när man är ledsen kan man titta på svt. älskade älskade svt.
men där diskuterar de nu den sexuella revolutionen. det får mig att haja till det där, och det är väl meningen. de frågar om det var det här vi menade. ville vi verkligen ha en massa aborter och könisar och djupa sår i våra unga själar. klart vi inte ville. jag tycker de blandar begreppen och det gör mig lite sur. jag funderar på att skriva om det. avstår, tror jag. vad skulle pappa säga?
bildgooglade "spontan"
fick upp
det jag alltid sagt, alltid lite roligare med skaldjur. grannen ringde förresten i förra veckan när jag satt med deadlines till både tidning och uppsats. kom och mys lite med oss ikväll, sa hon. hinner inte, sa jag.
vi har kräftor, sa hon.
deal, sa jag.
spontana tankar, måndag
första december får mig att vija köpa ljusstakar och hänga upp apelsiner och glögg och allt det. fakturan på badrumsgolvet från förra lägenheten, dåtiden som jag kallar den, får mig att låta bli.
barnkörerna i kyrkan i går dämpade inte direkt mitt plötsliga akutsug efter knattar. nån måste väl gå i spetsen, kände jag. kände där och då att ge mig lite babykräk och sömnlösa nätter och barnomsorgsproblem så ska vi se.
Jag måste skriva en krönika om julståhej. det enda jag vill är dock att skriva om kreativitet. jag gör nog både. jag är duktig. jag är en mutlitaskare. jag kommer bli en grym morsa.
Jag testade förra årets nutidsorientering på lunds universitet som är ett krav för att komma in på journalistutbildningen som är nästa steg i utvecklingen. efter utlandspraktiken, före barnen. misslyckades dock kapitalt. under vilken sten låg jag 2007? (var det det plötsliga förälskelsen?)