sariskt

klockan är ett och jag är ensam, i min egen lägenhet. det känns som längesen men det är helt klart för mig att det här är mitt element. mitt sätt att tänka klart. att det är bara här min kreativitet ligger. mitt sätt att koppla in och koppla bort. koppla av. kalla det meditation, kanske.

jag jobbar hårdare nu, det gör jag. putsar lite mer noggrant. kanske är det till ingen nytta, kanske är det min nya biljett rakt in det jag inte vet. jag tror att det kommer bli bra. och det är inget jag hittar på. jag funderar på det i att alltid vara glad. att alltid vara positiv. att jag själv kan störa mig på det. att det inte känns som riktiga kroppar om de inte är lednsa ibland.

funderar på min egen fascination över skillnaderna. inte på positivism alls, utan på kontrasterna. myntsidorna. på mörker och det sköna i också det. på att andas ut i en verklighet som inte alltid är rosa.
 
jag har ingen aning om tentan mer än att jag kämpade tillslut och att jag satt till morgonen. kroppen är så härlig när jag skriver hemtentor sista dygnen, då stället den in sig på krig. blir inte hungrig, inte trött. kan jobba hur hårt och länge som helst. det händer att jag får för mig att jag är trött, men alltid visar det sig bara vara inbillning och jag blir lika fascinerad varje gång. sen när det är inlämnat tar det en stund, och så stänger den ner. lampa för lampa släcks. så smart uppfinning va, och jag är så glad att jag har den. så glad att den är min. fina fina kroppen.

förresten fick jag tio tusen tillbaka på skatten. kändes väl ja, som en dunk i ryggen. som bra jobbat sara, here's for trying.

nu: promenad
snart: kärleken i att han smyger sitt tystaste in efter spelkvällarna för att inte väcka. glädjen i att jag alltid vaknar.