sariskt

livet ja, det är tillbaka. igen. statistken och jag är vänner nu. tre tog det till i natt men sen var allt cool. lärarn med gravidmagen och jag har blivit sånna bundisar nu ska ni veta och talar med en lätt sarkastisk ton till varandra. lite sådär internt. det gillar jag. plus att han är professor och muchos framgånsrik och så vansinnigt slarvig med sina papper. han tvingar oss att häfta allt med minst tre klammrar i kanten, annars tappar han bort sidorna. håller inte ordning på sitt kontor alls. gud vad jag gillar det.

idag innan seminariet talades om upprori klassen. han hade fått nån annan tjej att börja grina och så hade en hel bunt med arga ministatsare klagat till chefen för att han vart för hård mot dem. så jag drämde till med det idag, att du verkar ha vaknat på fel sida, men nu håller du dig på mattan Karl. i skinnet. be nice. det är bara siffror det här.

han svarade rått men hjärtligt, att sara ta det inte personligt, eftersom ni ändå inte bryr er om statistik kommer jag kristisera er rätt hårt.  
sen sa han moaaaaaaaaaaahaha, varsegod att börja.

efteråt undrade han varför alla hade sina presentationer på overhead, och när vi berättade att det var uppgiften garvade han och sa att nu åker jag hem och tar en bärs. trevlig helg.
och visst ja, snygga tabeller.