sariskt

jag funderar nu igen, på framtiden. tänker anastelle wieslander, som tidigare skrev en av sveriges mest intressanta bloggar. och att hon kallar sin kille det, Framtiden alltså. det är fint. jag kallar min Bias.
ikväll är fint. jag har filurat på växjös gator under mitt spetsparaply. räknat droppar, tänkt att det är en sång de spelar. tänkt på mina egna sånger. de som föds nu och de som ska födas. 

och på tiden som jag alltid hinner med. jämt. även om jag är sen. jämt det med. det slår så sällan fel. är jag sen är bussen också det. slår det om till sommartid och världen snattar en timme i tid, ger den tillbaka den i flyt. det jämnar ut sig. förr eller senare. alltid.
det tror jag på.

vad tror du på? 

jag täner att god på engelska blir gud men skiter i det och tänker att det som är gott är gott.  jag var på föreläsning häromdan med systrarna graafs morsa. även om det var mycket om gud så var det så mycket vackert där. så mycket gott där. så mycket om att lägga handen över pannan och säga det löser sig. det blir bättre. så mycket om att hjälpa till. rätta till iallafall nåt av det som gått snett. viljan i oss att när vi ställt till, ställa till rätta.

jag tror att det är inne att vara snäll. det är de nya ipodarna 2002. det är uggboots 2003. eller när det nu var. tillsammans med utsvängda jeans är det helt enkelt snyggt nu att vara snäll.