sariskt

nu för tiden. det är så så tråkigt att klockorna stannar och fötterna somnar och hela klassen skaffar sig porslinsögon. vad somhelst bara vi slipper se eländet

och jag har surat nu ett tag för jag kännt mig dålig när jag inte fattar nåt. det är alltid när det är matte och ekvationer och så som jag inte fattar. det är bara en massa koder och man kan inte diskutera med dem. de kompromissar liksom inte. låter sig aldrig nånsin övertygas av typ att man är snygg i håret eller pratar med myndig mörk röst eller ens har glasögon.


kan ni nåt om statistik? gillar ni diagram? sambandsmått, effektparametertabeller och sånt? jag har lärt mig lite nu. jag kan göra snygga tabeller. men jag gillar det inte. inte alls.

ibland funderar jag på vilka som faktiskt skrev boken. förundras över att den överhuvudtaget finns. fem hundra sidor med statistiska mått. vad de är bra för. vad de säger. siffror. streck. hänvisningar hit och dit och så alla termerna. gud alla dessa termer som inte går att använda någon annan stans och som så tydligt skriver fyrkant i pannan på författaren. de måste gillat det. de måste haft inget annat de hellre ville göra. bra skriva statistik. läsa i några år först såklart, men sen skriva om det. de skrev och skrev och de blev alldeles till sig när de hittade nån ny kurva och så skrev de lite till.

jag vill ringa dem och fråga om det känns bra nu. om det gick över. om det blev sommar hos dem också. om de hittade nåt roligare tillslut. jag hoppas det innerligt.
innerligt hoppas jag det.