sariskt

det känns som längesen nu vi hördes av. jag var bara en sväng i frankrike. och det var en salig resa det. vi gjorde precis det vi tänkte. gick i solen, åt baguetter med brie, drack rosé, köpte skor. allt sånt.

marseille brukar man prata om lite så på halvkant. den är lite ruff. härlig tyckte jag med alla gränderna och alla höga höga stenhusen som är tusen år minst och står kvar som då, men lite ruff, absolut. oborstad. 

mer rustik än glamourös. mitt på huvudavenyn ligger butiker som nån snickrat ihop själv och som säljer allt de kan tänka sig. det ska gärna vara i plast och det ska gärna vara åt fanders för dyrt. två cola kostar förresten närmare 80 kronor. madness.

på tal om rufft så tog det tog förresten bara 20 minuter i stan innan vi var rånade. det vare väl lite sådär. då var det mitt i natten och vi hade inte ens hittat hotellet och jag ville mest grina och tobias ville mest att alla fransoser skulle hålla sig rejält i skinnet framöver. men tusen spänn fattigare och med en manlighet som möjligen fått sig en törn intog franska rivieran en betydligt värmare attityd mot oss. i dagsljus var alla var hur chill som helst och jag snackade franska som ett rinnande vatten som inte en sate verkade fatta ett endaste ord av.


nu är jag iallfall tillbaka. sverige är kallt mot mig, verkligheten vill inte riktigt kompromissa. jag sitter med min tomma börs i den ena handen, tentorna, b-uppstasen,visdomständerna och resan till madrid om en månad i den andra.

om jag blundar luktar det medelhav igen. ni vet storstad och så som det bara känns när det är varmt och så alla de där ljuden och typ lite hundskit här och var. min lilla hand i hans stora. det är en skön känsla ändå. där dagarna löser sig.

fin resa det här. mycket fin resa.