freak on the loose
det händer ibland att när jag promenerar från punkt a till b och inte har något annat för mig, låtsas prata i telefon. jag har egentligen inget närmare försvar för det, mer än att det fördriver tiden. det började väl ni vet nattetid när man inte vill verka ensam och utsatt. man ser upptagen ut. eller iallfall som man har nåt för sig. hursomhelst.
inte nog med att jag faktistk utför denna i sig rätt tvivelaktiga handling, så har jag nu insett att det fått förödande konsekvenser. nu har jag börja glömma av att hålla telefonen vid örat och kan då helt utan anledning säga de mest triviala sakerna rakt ut i luften. som om nån sagt nåt till mig där jag går alldeles ensam.
jahaa.. men har du pratat med honom om det då?
kan jag säga rätt som det är.
är det här början på slutet?
Kommentarer
Postat av: illusion
Såg en kille på bussen en gång som låtsaspratade i telefonen då det plötsligt började ringa i hans telefon. Kan nämna att han skämdes en del efter det. Haha.
Postat av: Johnny
Jag tror att det är början på slutet, snart börjar det regna gräshoppor från himlen och seden är världen i gungning och det är bara en tidsfråga in domedagen är här... men fortsätt du! =)
Postat av: Hanna
Du kan ju låtsas ha handsfree. Då behöver du ju inte komma ihåg att ha telefonen mot örat. Kan va en bra ide att ha den på ljudlös så att den inte börjar ringa mitt i ditt "samtal" :) Kom till Madrid. Un beso!
Trackback