sariskt

kära vänner det är med glädje, det är det verkligen, man stiger upp en dag som denna.

iofs är det ju en kass dag med tanke på allt skit som hände. sex år sen var jag fjorton år och ändå minns jag det som om det var kvart över fyra häromdan. hursomhelst så vill jag deklarera min lycka över tillvaron lite grann här och nu. för att det behöver man och för att fasen vad det är gott när världen funkar.

jag var på förtiårfest och allt gick som smort

jag var på bröllop, och ja det där har vi ju redan klarat av. fint som kattskit i vällingen

jag började skolan och blev kär i allt vad det har att ge mig

jag bor tillsammans med min bästa vän och hon diskar

jag planerar en grym spahelg med min faster

jag räkmackade mig halvvägs in på nytt jobb och nya svindlande höjder

och ni fortsäter att le



jag läser blogg på blogg och tillslut står de mig upp i halsen. jisses people, vilken grinighet. eller är det för att vara lite creddiga och svåra ni gör det , kanske. för jag tycker ni ser ju rätt glada ut på fotona. men ja, vem gör er så illa? och hur går det rent praktiskt till? när är det egentligen roligt, om era vardagar nu är så trista? alltså jag vet inte. men jag vet att det är ett gott liv. det finns folk som garvar åt de mest bissarra sakerna och det finaste är att man får hänga med i det när man vill. skratta på bara. man får välja. välja bort, välja om. och sånt där som inte går att byta (ni vet, mammor och pappor, den tunna överläppen, känslorna att man gör vad som helst bara han ringer, det dåliga alkoholsinnet, morgontröttheten osv) fan va bara glad över dem istället.

går det inte att ändra så är ju allt annat är en loose-loose situation.


de är dina
de är fina

och man vinner ingenting på att kämpa emot.
inte du, inte jag.

så

lägg dig ner, ge upp, och var bara glad sen.





och ja, förövrigt glömde jag texten sist när jag skulle sjunga.

det var ju lite dråpligt.