sariskt

man har så roligt när man gör nåt kul



jag har en del olika kvaliteter. med varierande värde, absolut. tillexempel har jag en tendens att ofta tycka om folk, sådär svinmycket och säga till typ min pappa att den här killen är århundrates kap. sen så inser jag snart att inte han heller fäller ner sitsen, att han glömmer ringa ibland och sådär och så får jag ta tillbaka det.

men det skulle jag inte prata om nu! nu ska jag presentera en annan förmåga jag har. den handlar om att glo. det är jag skitbra på nämligen. jag fattar inte det men i de mest vansinniga situationer bestämmer  jag mig för att här ska det glos. och då kan jag inte göra ett skit mer än just det. tillexempel när jag igår var tvungen att få klart mitt grupparbete. det var verkligen akut. klockan var 2, det var en bit kvar och jag skulle upp om typ fyra timmar till jobbet. ja då är det ett ypperligt tillfälle att sätta sig ner och stirra lite. en halvtimme tror jag det tog.

jag gör det på toaletten på morgonen oxå. speciellt när jag har brottom. är jag riktigt trött så lutar jag huvudet mot vägen alternativt handfatet i en superavslappnad glosession. det är skönt tycker jag men det tar för jädra mycket tid.

är det bara jag?
antaligen.


jag råkade få på en gammal låt av en slump. det var en rätt dålig låt faktiskt. men är det inte underligt hur det händer då, att när man hör nåt från en viss tid i livet så känner man samma känslor som då. man blixtåker i tiden. allt kommer tillbaka. som på en sekund började jag kika efter förnstertittaren, blev sugen på grönpepparsås, hörde jazztrummorna i bakgrunden och kände hur jävla mycket jag ville att min granne skulle komma in och säga fan va fin du är på skånska.

jag undrar om han gjorde det. men antagligen inte.
vilken nolla.