sariskt

Jag vet inte hur hemma ni är på poeter. man kan tycka att de är lite sådär halvheta ibland, det vet jag. det är inte så hippt kanske.

men!

bob hansson.
jag nästan älskar honom.


i torsdags när det var svinjobbigt med min tenta så bestämde jag mig för att göra slag i saken och gå å se bob som hälsade på växjö då. det hade jag egentligen inte alls tid med. men välk där så hände nåt. det var som att hela skiten bara vändes upp och ner för mig. lusten och motivationen liksom smet in igen.

när jag gick därifrån var det med fickorna fulla med hopp.


den förmågan, hörrni, vad säger vi om den?

fan va härligt det är hursomhelst att det när de kommer ner till väsentligheter, så är det bara folks effekter på folk som spelar roll. det är det som gör oss sprittiga och fyllda igen. inte skor, inte mat, inte sol.

bara folk.