sariskt

det är för sent för det här men vad ska vi annars göra?


jag rullar in här och inser hur glad jag är för den här bloggen. för den här dagen och för allt det som ska komma. 74 var ni här i går. nu tänkte jag skriva att det är över två hundra ögon. det vet ju ni som kan räkna att det inte alls är. skit samma. men vilka är det? och hur i helsicke blev ni så många? jag kan inte riktigt förstå det, men ni verkar bli glada. och jag hoppas det är så på riktigt. det varmaste jag blir är när ni säger det här ibland, att ni blir glada.

då blir jag faktiskt stolt över mig. och glad över er. sen lägger jag mig med den känslan och jag önskar vi kan göra det oftare.

ikväll har det hänt nåt här i lägenheten. goda frön, som jag pratade om. julia hade en liten bjudning. tapas var det. massor med tapas. lite ekonomivänner och lite vin. jo faktiskt, lite vin. det fina som hände sen var iallafall att det lades ner vapen. stridsyxor hivades åt helvete. nu bygger vi på det här istället. nu börjar vi. vi skiter i nyår och att det blev dumt, vi är vänner nu. det gör inget att jag får fälla ner sitsen efter honom ibland. det enda som betyder något är att vi har det gott.

det sa förresten min pappa, fast då på temat att det som ut som skit här ibland. och det är stort för mig, för honom att säga och för det, växer vi.

för det, diskar jag gärna lite oftare.