sariskt

det här är nån form av överlevnad och jag skulle vilja lära mig nya sätt tror jag. jag vet inte hur många gånger jag försökt skriva det här inlägget och lika många gånger fastnat. eftersom det är jag som hindrar mig har jag ingen annan att bli arg på eller reda ut det med och helt ärligt börjar mitt tålamod med mig själv sina. på samma sätt ligger det en låt och gnager precis under det yttersta lagret hud längst fram på mina fingrar och liksom på nåt hånigt sätt vägrar komma ut. det är en storm jag vill vara eller en svan men det enda jag är riktigt bra på är att inte städa min lägenhet.

keanu reeves, vad tycker vi egentligen om honom? i morgon bitti ska jag gå på föreläsning och antaligen ljuga om varför jag för första gången lämnade in uppgiften för sent. snackar vi uppriktighet är den inte ens skriven ännu och och om ni scrollar ner och skulle hitta en liknande tankegång så är objektet för min frustration, jajjamen, det samma. även det här är en mental block. jag sitter med mina blanka afyraark med uppgiften klar i huvudet och får den inte ur mig. och det var veckor sen jag börja oroa mig för det. och min pappa hade aldrig låtit det gå så här långt. 

nåt borde man lärt sig och kanske är det sant att jag är förlorad och dags att adoptera den tanken. har ni nåt att komma med så snälla kom.  anything. min enda flykt just nu är en dusch och den goda grönpepparsåsen.

 min granne kikar in analyserar läget och säger det är nu vi ska ha roligt glöm inte det.