sariskt

 you fall so much harder when the fault is your own sjungs det i samma ögonblick som jag börjar leta bokstäverna till det här. men ja. faktiskt så är det praktiska läget exakt samma som i tidigare inlägg. att jag inte riktigt vaknar. däremot så börjat mina ben röra sig och jag hör nån säga jag saknar dig med min röst. kanske handlar det om att jag inte gillar stressen men alla de där ordningsfascisterna har rätt när de snackar om hur skönt det är efteråt, jag blir tvungen att ge dem det.

men det är oxå allt.

jag vaknade klockan åtta av ett sms från kvinnan på bilden. du är världens bästa pluggerska och du kommer att bli något stort. och sen inget mer. se in i de där ögonen och ni förstår varför försäljaren ville gifta sig. man behöver saker som får en att skratta och förutom johan glans gillar jag den här bilden. för att det var en så fin dag, för att hon alltid gråter när hon skrattar ordentligt och lite för att det hon köpte var en chilli med kungakrona.

det är oroligt i min mage fortfarande men om man tänker bort det är allt en vacker tid. som vi sa är det kärlekens sommar som är nu. igår när jag vandrade min eriksgata hem var allt en liten film i skallen. himlen låg i blocken helt redo att på given signal rasa, men gjorde inte det. fin färg det där när det är mörkt fast dag. en alldeles för gammal tant hade en alldeles för hypad hund som vägrade sluta larva sig. den hade en massa vårkänslor och hon hade basker och alldeles vitt hår. det blir roligt att se på. jag plockande prästkragar eftersom de är min favorit och insåg att det krävs inte mer än så för att vara finast. de är bara vita inga extremer och så ser de ut som en blomma som man ritar den.

idag har jag fått på käften av mig själv och min tanke om att man inte förändras. jag sa nej till en shoppinrunda, sa upp min lägenhet och hittade ett sånt där anthonbergchokladägg under en tidning.

fan va gött.