sariskt

jag önskar att jag hade en smartare och mer snyggt sätt att beskriva det. men ja, florens var en dröm. hur de gjorde det har jag ingen aning om och nu ryms allting i min hand. så jäkla konstigt det där med att man kastar sig hit och dit mellan champangeluncherna och lyxshoppingen och innan man vet ordet av skriver jag notor och glömmer köpa toalettpapper igen som om de italienska blickarna var något jag hittade på. modeskaparen, frisören och jag kommer dock alltid att finnas på kortet hos försäljaren nere vid stationen. kolla in om ni är där. och för guds skull, var där.

i småland är livet ett kaos och min tankspriddhet tar mig till nya höjder varje dag. ibland blir jag liskom tvungen att lägga mig ner och samla ihop mig själv för att veta vad nästa steg är. madness rakt igenom och sitter jag inne och pluggar hela tjugoårsdagen får nån baskemig komma och rycka upp mig eller åtminstone trycka i mig en semla eller två. min mamma springer vårruset och skriver meddelanden om hur pirrig hon är. nånstans övertygar det mig om att sånt kan det värma en kontinent. när det pirrar i förtiåriga mammor som knatar upp och ner för slottsskogens djärva kullar är livet vackert.


snart ringer någon och säger godnatt, solen har sedan länge gått ner bakom björken och jag festar till det med några druvor jag investerade i tidigare idag. ta er ännu en titt på bilden, fokusera bort italienarna och tänk regn. jäklar i min låda det är fantastiskt trots att det i teorin alltid låter som ett nederlag. tål att tänkas på.

ciao!