hon talar som juni / the warmt fronts await your arrival
det är inte en lögn den här gången när jag säger att jag pluggar hårt
vore det inte för min fars lugnande ord hade jag troligen gjort slut med excel vid det här laget och sen som vanligt varit för stolt för mitt eget bästa och vägrat ta upp förhållandet ever again. men efter lite pappacoaching funkar det, och ja, jag är ju inte den som är den så här slänger jag lite random siffror er väg.
200 är så många artiklar vi studerat
5 är så många gånger vi bestämt oss för att gå upp tidigt
4 är så många gånger jag försovit mig (och 45 landade gårdagens på)
28 skulle kunna var antalet för många gånger jag sjöng de två första raderna i "jag längtar till italien" igår hemma hos min vän hulken innan han blev totalt urless och bad mig bestämt byta sång, alternativt vän.
2 är antalet sjuka grannar här
1 är ungefär samma som antalet timmar jag funderade på igår hur många timmar hit och dit man förlorar på sommar och vintertid och eller vad det gör med världen och ja hur allt egentligen går ihop i slutändan
800 är antalet i kronor som maten jag handlade idag kostade. inte mycket mer att säga än nåt i stil med, FÖR I HELVETE.
det är kväll eller natt den där kvällen/natten om året som man inte vet vad klockan är även om man har den framför sig. utanför min dörr firar några av mina grannar något de uppenbarligen valt att fira rätt ljudligt och jag undrar varför jag inte är med. istället läser jag politisk organisationsteori och skriver postits med budskap om att tiderna förändras. förut var det min och grannens välkomna-våren-stund på en filt utanför våra svenssonsvenssonlägenheter. jag, engångsgrillen, köttet, de andra godsakerna, bärsen och min baginbox drömde oss bort in i hennes röda lockar för att liksom stanna där tills allt ställts till rätta och blivit på riktigt. varmt på riktigt. och vi vet att det kommer.
tidigare idag har jag och min vän svts hemsida umgåtts. den är ibland för bra för att vara sann men eftersom jag inte betalt min tvlicens såg jag alla avsnitt av den smått genialiska dokumentären om göran persson med en snigel på ögat. och säg vad du vill om vår gamle statsminister eller sossarna eller politiken eller gud vet vad men vilken jävla hjälte killen är. gosh, han dödar mr fichtelius nånstans emellan den rått uppoffrande ensamheten och blicken i horisonthöjd. jag vill skicka ett kärlekbrev eller ett fanmail åtminstone för att fråga om det kunde gå för sig kanske att bli vänner. man kan aldrig få för många kompisar i kategorin intelligenta och lite tjocka farbröder.