sariskt

Salladsskålen står på bänken och vore jag inte snart tjugo år skulle jag slickat rent den. Nånting händer i världen när mitt  tak flyger av, min mammas ben är avsevärt brunare än mina och på teve tapetserar de om larsåke wilhelmssons vardagsrum i beige.

ibland undrar jag vart min granne, han som en gång i luciatid bjöd mig på glögg har tagit vägen. går det att på tjugonio kvadrat liksom.. försvinna?

igår hade jag och sj ännu ett hårt bakslag. och det förhållandet som redan var på svaj. fyra timmar för sent kom jag hem. det där med stormar har sin charm så länge man antingen sitter inomhus eller möjligvis är ute och tänker ungefär i samma banor. visst man kan göra roliga frisyrer men när det börjar flyga trän är det dags att diskutera business.

häromdan var jag lite lessen i ögat eftersom fjärilarna i min mage håller på att slumra till. samma dag hörde jag att björnarna även de gett upp och somnat tillslut, tänkte djur som djur, och blev genast lite gladare. senare tog jag mitt förnuft till fånga, gaskade upp mig och köpte en ny klänning. Numera skyller jag all världens sorger på vädret och har börjat tänka på att inte låta vattnet stå på när jag borstar tänderna.


okej okej nu är det vinöppning. återigen blev det onsdag i växjö och ikväll ska mina nya finaste killar spela åttiotalshits tills även jag inser att det är vinter och slår igen de trötta bruna.