sariskt

dessa dagar är en enda stor blessing. hemma i huset med alla våningarna känns livet som en liten saga igen. igår var alla hjärtans dag där kärlek och stresssymptom blandades till ljudet av en avlägset vispande jazztrumma. måndag är dagen då allt ska rättas till och tisdag är dagen då det är dags att inse att jag faktiskt har en fet titel att jobba på. det är inte för inte, som man brukar säga. rakt in socialpolitikens varma famn, head over heals det vill säga.

herrljungavekcan har varit kanon och jag har börjat fundera på hur många timmar/ händelser man kan klämma in egentligen. simhallen och allt som händer där borde jag på något vis veckla in i en egen liten scrapbook att ha i innerfickan på jackan som ännu inte är köpt. varje gång när jag jobbat färdigt är det som om det tar tills nästa dag att summera vad som hände. crazy, beautiful.

om inte riktigt tre veckor ska vi äta god god mat och jämföra solbrännor jag och han. innan dess ska jagt hinna med att sätta upp barbord, väggteveapparater, dricka ett glas rött med kompadre patrik och kanske bjuda min granne på en eller annan chokladtårta. för att tiden ska gå fort krävs att man bokar. book me upp honey. miamis gator leder ändå ingenstans.