sariskt

onsdagar är dagar av glädje. med en liten twist av skuldkänslor hittar jag på nya ursäkter till varför jag inte dyker upp när jag lovat eller till varför jag inte vände mig om och frågade hur han såg på saken igår vid bardisken och istället trampade rakt ner i samma klaver jag vid det här laget kommit en bit up ur. men det är glädjens tid som är nu och om ett hundra år eller en vecka har vi nya saker att proppa vår tid full med.

jag sitter med håret i knut och äter gårdagens sallad. han som gjorde den sa bestämt åt mig att det inte är samma sak dan efter och så sant som det är sagt har den nåt bittert över sig nu. kanske är det en modell att applicera på fler saker i livet än just kycklingsallad. utanför viner vinden skulle jag kunna skriva, utan att riktigt äga den meningen eftersom jag inte har en clue. för få timmars sömn gör sig bäst bakom stängda dörrar.

idag är inte bara dagen då jag vaknade upp med ett par sju storlekar för stora adidasskor, dagen då rödvinsfläckar togs till en ny dimension utan även dagen då cammersand officiellt plockade hem högsta vinsten, stämpelkortet för nattskiftet. lackerist, javisst. ungefär på samma sätt började min far för 25, eller vad det nu är, år sedan. så vem vet mr K, en vacker dag kanske du vaknar upp med en fuckad dygnsrytm i ställbara sängar, ser göran persson stirra ned på dig och inser att du fördrev semestern med att bygga två altaner.

om någon timme när min vän frisören kommer hem ska vi boka biljetterna till Florens och modedesignern som är vår long lost love. en trio är aldrig sig lik reducerad till ett par. om ett halvår gör vi frukost åt varran och går ut med den andres sopor. bless.